Sidor

måndag 27 januari 2014

Visa vägens riktning

Idag var jag på vesper i Vadstena klosterkyrka. Psalmen som sjöngs a capella i den enorma kyrkan klingade som en nästan övertydligt svar på så många av de frågor jag bär på just nu. Ibland träffar livet så rätt.


Grip du mig, helige Ande,
drabba mig, låga klar.
Visa vägens riktning,
ge mina frågor svar. 
Rör vid mig, helige Ande,
rör vid mitt dolda jag.
Lär mig att tro att Jesus
leder mig varje dag. 
Sporra mig, helige Ande,
gör du mig trygg och fri.
Ge mig tjänst och ansvar,
låt mig till glädje bli.  
Upplys mig, helige Ande,
så att jag kan förstå:
också nu gör Herren
det som han gjorde då. 
Jag har en uppgift att fylla,
Kristus har bruk för mig!
Därför, helige Ande,
vill jag nu tacka dig.
/ Thérèse

lördag 4 januari 2014

4. Kolla! Här är en bild från mitt vardagsrum.

Vi bor i en lägenhet med öppen planlösning. Det är fint och bra på alla sätt och vis, men det gör definitionen av "vardagsrum" något flytande. Vårt vardagsrum/teverum/matrum är dessutom ganska långsmalt, vilket gör fotograferingen rätt utmanande. Men eftersom Lisa själv bjussar på två bilder från sitt vardagsrum, gör jag det samma. Välkomna hem till oss! Hyacinterna är överblommade, tulpanerna vissnade innan de slog ut och om det bara kunde hade julgardinerna slokat, men hey. Vi trivs ändå! Har vi tur får vi dessutom upp något på väggarna innan det är dags att flytta igen.
Från tevehörnan bort mot köksbordet...

... och från köksbordet bort mot tevehörnan.
/ Thérèse

Det här är ett inlägg som följer Onekligens bloggkalender.

fredag 3 januari 2014

3. En grej jag skulle vilja lära mig.

Så länge jag kan minnas har jag haft ett rikt drömliv. Inte så att jag går och dagdrömmer för jämnan, men nästan varje morgon minns jag vad jag drömt under natten. Ibland försöker jag dessutom återberätta mina detaljerade drömmar för min make, till hans förtret eller underhållning vet jag inte säkert...

En återkommande dröm är den om att kunna flyga. Jag har drömt den sedan småskolan, och ofta utspelar den fortfarande sig på samma plats som då; på den stora gräsplanen bakom den rödteglade skolbyggnaden.

Jag står stilla, laddar, joggar på plats, sträcker ut armarna, börjar pumpa tills krafterna är på max och då - med all kraft springer jag framåt på gräsmattan och pumpar armarna intensivt upp och ner. Alla som har sett en svan eller albatross lyfta kan nog föreställa sig vad jag menar. Och så till slut, efter hundra meter vet jag plötsligt att det är dags. Jag lättar och kämpar för att stiga tio, tjugo, trettio meter upp i luften. Mina rörelser blir nu mer en blandning mellan fågelns vingslag och vanligt bröstsim och jag seglar högt, högt över trädtopparna.

Jag är ingen supermänniska ens i drömmen. Att flyga är ansträngande, och jag kan bara flyga kortare stunder i taget. Men känslan är helt oslagbar och jag hisnar nu när jag skriver om det - även om upplevelsen bara är en dröm. Därför var dagens inlägg till bloggkalendern självklart; jag vill lära mig flyga!

/ Thérèse
Det här är ett inlägg som följer Onekligens bloggkalender.

torsdag 2 januari 2014

2. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att tatuera in ett citat från en låttext i svanken…

Åkej. Tatuering. Redan där ryggar jag lite får erkännas. Tatuera in en text? I svanken? Det skulle nog faktiskt krävas ett pistolhot (eller tillfällig sinnesförvirring) för att jag skulle göra det. Den enda tatuering jag övervägt är ett litet taizékors/taizéduva på något diskret ställe, men i den här takten blir det kanske allvar lagom till min sjuttioårsdag.

Hur som helst.

Låttexter. Är det någon artist vars låttexter jag kan utan och innan så är det Lars Winnerbäcks. Han har dessutom en hel drös textrader som får mig att rysa, men de är ju rätt sällan särskilt upplyftande. Till exempel:
"Det är lätt att se hur sjuk man en gång var När såren läker, och regnet känns Gör din tolkning, häll mig full med svar Rita figurer, och dra en gräns"
Inte så pepp, men väldigt bra.
"När sommaren kommer skall jag visa dig bättre dar, när natten är varm och himmelen är lila och klar"
Också hiskeligt fint, men lite för mollstämt. Och dessutom - vem är du i texten? Den som läser min svank? Eh, nej tack.
"Som du kanske redan vet - jag är oslagbar."
Hoppla. Inte så mollstämt men nästan kaxigt i överkant. Men det är kort och bra och jag gillar. Men jag tror det får bli: 
"Det var inte bättre förr, men det ska bli bättre framöver".
Ungefär lika delar moll och dur. Känns som att det passar mig. 

Allra helst skulle jag nog dra till med en taizétext, typ Ubi caritas et amor deus ibi est*, men det är tveksamt om det skulle passera som låttext. Därför får jag nog hålla mig till Lasse. Men bara under pistolhot. Annars får det va.

/ Thérèse
* ungefär: Där barmhärtighet och kärlek bor där finns också Gud.

Onekligens bloggkalender

En av mina favoritbloggare Lisa (som bloggar på Onekligen) (som också finns på Twitter) har instiftat en bloggkalender för januari som jag så här en dag för sent tänkte sladda igång med. Jag går väl inte till historien som den som är bäst på att slutföra den här typen av utmaningar, men jag gör (ännu ett) försök för den här verkade skojig. Månaden som följer kommer ni alltså i bästa fall få läsa trettioen inlägg på följande teman (och jo, jag kommer fortsätta blogga om annat också. Det här blir en bonus.):
1. Kolla! Här är en bild jag gillar som jag hittade i min telefon.
2. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att tatuera in ett citat från en låttext i svanken…
3. En grej jag skulle vilja lära mig.
4. Kolla! Här är en bild från mitt vardagsrum.
5. Det bästa snackset är ju som vi alla vet…
6. Hepp! Dagens boktips.
7. Kolla! Här är en bild på stället där jag oftast sitter när jag bloggar.
8. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att hångla med en författare…
9. En grej jag skulle vilja vänja mig av med.
10. Kolla! Här är en bok som jag tycker är snygg.
11. Den bästa grönsaken är ju som vi alla vet…
12. Hepp! Dagens tv-tips.
13. Kolla! Här är en bok som jag tycker är ful..
14. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att byta liv med någon i en tv-serie…
15. En grej som gör mig vansinnig i vardagen.
16. Kolla! Här är en bild från mitt sovrum.
17. Den bästa osten är ju som vi alla vet…
18. Hepp! Dagens filmtips.
19. Kolla! Det här är ett fynd jag gjorde en gång.
20. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att spela huvudrollen i en film...
21. En grej som får mig att vilja vråla HIGH FIVE! i vardagen.
22. Kolla! Här är en favoritbok från min bokhylla.
23. Hepp! Dagens musiktips.
24. En grej jag borde ta tag i.
25. Kolla! Här är en bild från mitt kök.
26. Den bästa frukosten är ju som vi alla vet…
27. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att spela i ett band…
28. Kolla! Här är en bok jag vill o-tipsa om.
29. Hepp! Dagens middagstips.
30. En grej jag är himla bra på.
31. Den bästa fikan är ju som vi alla vet...
Så där ja. Nu kör vi! (Det första inlägget är redan publicerat, scrolla ner i flödet eller klicka här för att hitta det.)

/ Thérèse

Januariljus

Igår hade vi några ljusa timmar i lägenheten. Några minuter orkade sig solen hela vägen in till köksbordet för att bygga en mjuk skugga bakom tulpanvasen. Idag är ljuset ett minne blott, himlen är grå och julgranen fick tändas upp redan när vi steg upp. Jag älskar vintern men utan snö är mörkret tungt att orka med. Då gäller det att skapa ljus och liv varhelst det går. En fruktskål, en blombukett, två ljus och några serpentiner från nyårsfirandet räcker lång.


/ Thérèse

onsdag 1 januari 2014

I mål!

"Jag ger inga nyårslöften. Däremot har jag mål för det kommande året, och två mål som rör mitt arbete känns särskilt viktiga, inte minst för att de i högsta grad påverkar mig personligen. Jag delar dem här lite grand för att ge mig själv en knuff i rätt riktning. För att konkretisera och göra det verkligt. För att det blir lättare att jobba mot mål om jag verkligen vågar formulera dem. 
1. Att vara ledig i sommar. Det vore i så fall första gången jag har semester sedan sommaren 2008. Jag behöver det så innerligt. 

2. Att skriva en bok. Jag har så många idéer som faller efter en tid, men nu finns tre konkreta bokprojekt som är olika långt komna." 
Så här skrev jag i min gamla blogg den 3 januari 2013. Det är en riktigt häftig känsla att kunna konstatera att jag uppfyllde båda målen!

Jag var ledig hela sommaren. Nästan tre månader på raken. Jag har inte haft någon sammanhängande semester sedan sommaren 2008, så det var verkligen välbehövligt. Nu är väl kanske ledig någon sorts sanning med modifikation, för anledningen till att jag kunde uppfylla punkt två var onekligen punkt ett. Det vill säga jag ägnade sommaren åt att göra research för och skriva boken "Möt mig som jag är" som kommer på Libris förlag om ett par månader. 

När jag satte upp målen för 2013 hade jag ingen tanke på att skriva en bok som faktiskt skulle bli utgiven. Jag hade två romanprojekt och så det som kom att bli "Möt mig som jag är". Under lång tid har jag skrivit mycket och ofta, men haft svårt att ro ett projekt i hamn. Manusen ligger halvfärdiga och gör ingen människa glad. Syftet med målet (som jag också kallade #bok2013) var därför bara att få ett manus klart. Att det dessutom blev så att manuset kommer bli bok är en fantastisk bonus.

För 2014 har jag (ännu) inget konkret arbetsmål. Jag kommer fortsätta att studera religionsvetenskap, jag kommer (förhoppningsvis) att föreläsa en del, kanske mer riktat mot kyrkan i och med boksläppet. Min förhoppning är att fortsätta på något av romanprojekten (det ena är nästan i mål) men annars är det mest det här målet jag tänker arbeta med. Att bli bättre på att uppskatta min omgivning. Jag berättar mer om det på min facebooksida.

Har du några nyårslöften eller mål för det kommande året?

/ Thérèse
Läs även andra bloggares åsikter om 

1. Kolla! Här är en bild jag gillar som jag hittade i min telefon.

Det här är Tindra, en av våra två katter. Jag gillar bilden eftersom den summerar mitt liv rätt bra:

Den är tagen hemma (gud, jag älskar att vara hemma!) sedan vi flyttade till Mjölby (föga kunde jag ana hur jag skulle trivas här) och rymmer både djur (om än bara ett av de tre som bor här) och böcker (mm... skriva... läsa...). Det enda som saknas är maken, men eftersom han också bor här hemma och är husse till katten så är han med underförstått. 
Typ. 
Nåväl. 
Jag gillar bilden!


/ Thérèse