DBT för psykiatrin

Det finns en terapimetod som heter DBT – dialektisk beteendeterapi. Den är en behandling som ställer höga krav på patientens medverkan, men för den som orkar ta sig igenom hela behandlingen (1-2 år) så ger den ofta goda resultat. Ursprungligen är den utformad för patienter med emotionell instabil personlighetsstörning, men med anledning av den massiva kritiken mot Malmöpsykiatrin har jag funderat på en ny målgrupp: psykiatrin själv. 

Om man läser Akademiskasjukhusets beskrivning av DBT, och tänker att patienten är psykiatrin så… ja, visst låter det ganska lovande? I texten nedan är texten i fetstil hämtad från Akademiska sjukhusets informationsmaterial, och den kursiva texten mina kommentarer. Ordet "patient" är i den fetstilade texten utbytt mot "psykiatri". Obs. Texten kan innehålla spår av ironi. 

DBT kan beskrivas som ett välorganiserat "hjälpmedel" för psykiatri i kaos och desperation.Med tanke på situationen i psykiatrin i allmänhet, och Malmöpsykiatrin i synnerhet, så låter detta som en utmärkt utgångspunkt! 

Det centrala och övergripande i terapin är att hjälpa psykiatrin att hitta en balans i sitt inre och i samspelet med den yttre omgivningen. Man lär psykiatrin att acceptera verkligheten och sig själv så som hon är och samtidigt arbeta för nödvändiga förändringar mot målet att kunna leva meningsfullt, i enlighet med sina värderingar och mål.För att få en välfungerande vård är det helt avgörande att psykiatrin kommer till rätta med sina inre motsättningar, den höga personalomsättning och bitvis grandiosa självbilden. Det kommer ge en fastare grund när det blir dags för nästa steg: mötet med patienterna. Psykiatrin måste komma till insikt om att hon idag har många fel och brister som inte går att städa bort som lite skit i hörnen, men också förstå att det går att förändra! Det finns hopp och det finns en möjlighet att skapa en psykiatri som är meningsfull och som lever upp till de värdegrunder om mål som redan idag finns utstakade.  

Arbetet fokuseras på att identifiera olika livsdilemman och att sedan skapa en förening av de till synes oförenliga företeelserna. Det kan till exempel handla om att […] ha både dåliga och goda sidor.I det här steget handlar det om att lära sig att förstå att två verkligheter kan existera parallellt. Till exempel så kan vården på pappret ha gjort allt rätt, samtidigt som en patient ändå skadades. Tvångsvård kan ha varit nödvändig, men ändå traumatiserat patienten. Det kan finnas anställda som kränker patienter, samtidigt som det finns anställda som gör gott.  

DBT är också inriktad på att lära psykiatrin att identifiera, stå ut med och hantera känslosvängningar och impulser för att kunna minimera sitt självskadebeteende.Ett utmanande steg. Här gäller det för vården att lära sig hantera såväl sina interna problem, som sina många möten med sjuka, sköra och skadade patienter utan att låta grodorna hoppa ur munnen, och utan att lägga över ansvaret på patienterna och därigenom skada förtroendet för vården. Att slå ifrån sig eventuell kritik från patienter, granskningsmyndigheter eller media är en allvarlig form av självdestruktivt beteende som menligt skadar förtroendet för vården, och som därför bör ha hög prioritet i behandlingen. 

 Man fokuserar också starkt på att förmå psykiatrin att stanna kvar i terapin även vid motgångar och att lära henne/honom färdigheter i att hantera konfliktfyllda interpersonella relationer.
Det kan vara svårt att arbeta med psykiskt sjuka människor. Men psykiatrin måste fungera även i mötet med patienter som inte ”passar in i mallen”, eller där psykiatrin saknar tillräcklig kunskap. Det gäller att hitta strategier för att hantera impulsen att vilja göra sig av med problemet (t.ex. skriva ut patienten, skicka hen till rättspsyk, remittera hen vidare eller avsluta vårdkontakten av andra skäl). Rekommenderade färdigheter är att lära sig att verkligen lyssna på vad patienten berättar, att ompröva sin bedömning mot bakgrund av det patienten berättat, samt att göra en maktanalys av situationen . 

 Varje psykiatri måste förbinda sig till en ganska krävande och aktiv insats med olika terapiinslag varje vecka och en stor mängd egenarbete.
Då har vi kommit till finalen. Nu är det upp till bevis. Psykiatrin, om du verkligen vill förbättras, om du verkligen vill bli frisk (för i ärlighetens namn, visst är det ibland sådana argument du använder gentemot patienter?) så kommer det krävas mycket jobb. Det här händer inte över en natt. Men ingen annan kan göra dig fri(sk). Bara du, psykiatrin, har ansvar för att rädda dig själv. Det kommer vara ett krävande arbete som du i hög grad kommer behöva utföra på egen hand, men självklart får du tryggt stöd från patientexperter. Men du, psykiatrin. Om du vågar och orkar ge dig in i den här behandlingen så finns det mycket som talar för att du – med hårt och målmedvetet arbete – kommer att må och fungera betydligt bättre. Både i dig själv och i relation till andra. Kämpa, det finns hopp!

/ Thérèse

Relaterat material:

Sydsvenskans granskning av psykiatrin i Malmö 1, 2, 3, 

Linnéa Regnlunds knivskarpa och avsevärt mer seriösa kommentar 1, 2