Medias osynliga skador: är det inte fysiskt så finns det inte

"Den man som kapat ett egyptiskt passagerarplan och tvingat det att landa i Cypern har gripits. Ingen har skadats i dramat, men vad som drev kaparen är fortfarande oklart."

SvD.se

Citatet handlar om kapningen av ett Egyptiskt flygplan som inträffade i morse. Kaparen är nu gripen, både passagerare och besättning är fria och media rapporterar så som de alltid gör i liknande situationer: ingen har skadats .

Men är det verkligen sant? Eller menar de egentligen något annat än vad de säger?

63 personer har alltså varit med om att flygplanet de befinner sig på har kapats av en okänd man med ett bombbälte runt midjan, som tvingar piloten att ta en annan rutt än den planerade. Det har inte funnits någonstans att fly, inget sätt att komma undan. 63 personer har varit helt utlämnade åt denna ende man som potentiellt kan spränga hela planet i luften. Och ingen har skadats?

Vi hör det så ofta. Rapporter om hur många som skadats eller inte skadats vid olyckor, naturkatastrofer, terrordåd och bränder. Men vad som egentligen åsyftas är hur många som har skadats fysiskt. Men människan är, som bekant, mer än ett fysiskt skal.

Det är förstås omöjligt att förutspå hur många av de 63 personerna från det kapade planet som kommer drabbas av ett psykologiskt trauma till följd av dagens upplevelse. Däremot kan vi nog lätt räkna ut att ingen av de 63 personerna lämnar flygplatsen oberörda. Många kommer känna stress, oro och starka känslor i flera dagar eller veckor, utan att kanske riktigt kunna sätta ord på det. Deras kroppar kommer att reagera, och kanske hamna i otakt med psyket. När det känns som att det är okej, kommer pulsen plötsligt att öka och luftstrupen att snöras åt, bara för att de såg flygbolagets logga i en tidning. 

De kommer känna obehag inför att flyga igen, och kanske också inför att känna sig instängda i ett litet utrymme. Vissa kommer reagera med skräck eller obehag inför auktoriteter, på män som liknar kaparen eller på dofter som fanns i planet. Några kommer inte vilja låta sina nära och kära flyga, eller kanske resa kollektivt överhuvudtaget. Andra bär redan på så många svåra livshändelser att denna händelse antingen blir den droppe som får hela deras liv att haverera, eller så blir den bara ytterligare en i raden av svåra händelser att resa sig ifrån. De kommer alla, på olika sätt, att bära med sig minnet av den här dagen för resten av sina liv. Men ingen av dem skadades vid dagens flygpplanskapning. 

När man talar psykologiska trauman tycks många vara överens om att det svåraste* traumat är att vara utsatt för ett dödshot och/eller tro att man ska dö. Till exempel att befinna sig i ett flygplan ett antal tusen meter upp i luften, tillsammans med en man med bombbälte runt midjan. De flesta människor återhämtar sig på egen hand efter en traumatisk händelse, även om det kan ta tid och vara smärtsamt. Men ungefär var fjärde drabbad återhämtar sig inte utan hjälp. Det motsvarar 15-16 personer i det kapade flygplanet.  De riskerar att utveckla psykologiska trauman och behöver hjälp för att läka. Men ingen skadades i dagens flygplanskapning.

Jag förstår att media väljer att rapportera om fysiska skador. De uppstår nästan alltid i direkt anslutning till den utlösande händelsen, och blir därför enkla att mäta. I det här sammanhanget har jag inte heller några invändningar mot det. Men jag önskar att man vore bättre på att betona att det rör sig om just fysiska skador. Det görs ibland, men alldeles för sällan. 

Skälen är enkla. Att säga skador, men mena fysiska skador, bidrar till att förminska det psykiska lidandet. Eller nej, det är fel ord. Det är inte att förminska, det är att osynliggöra. Det psykiska är så ointressant att det blir osynligt. Är inte skadan fysisk, så finns den inte. Och är du fysiskt välbehållen, så är allt bra. Då är du inte skadad. Oavsett hur svåra och livshotande situationer du än har utsatts för, så är det inte de som räknas. Och har du skadats fysiskt så är skadan läkt så snart det fysiska har helats. Oavsett hur mycket ångest, oro, skräck, dissociation, återupplevelse och depression du än erfar. 

Är det inte fysiskt så finns det inte. 

/ Thérèse

* Med reservation för att det är vanskligt att gradera trauman. Mer om psykologiska trauman finns t.ex. hos psykologiguiden.