Sidor

onsdag 25 september 2013

Att bluffa sig till framgång

Idag bekräftade Frisk och Fri - Riksföreningen mot ätstörningar mina farhågor kring den kommande klädbutiken Miss Skinny, de som bara skulle sälja kläder i size zero. Det är i själva verket de, Riksföreningen mot ätstörningar, som ligger bakom Miss Skinny. Det är alltså inte någon nätbutik, utan en välregisserad PR-kupp. I det fejkade företagets ”webbshop” ligger nu en kort youtubefilm som handlar om skönhetsideal och ätstörningar. Filmen är bra, så sen den gärna här.

Jag förstår att Miss Skinny har varit ett framgångsrikt sätt för Frisk och Fri att skapa uppmärksamhet kring sin kampanj, och jag förstår att de vill att många ska se deras film. Det vill jag också. Men jag tycker det är tragiskt att en förening som arbetar mot ätstörningar känner sig nödgade att göra gemensam sak med modebranschen och sätta sig i deras knä för att skapa opinion kring skeva ideal. Jag undrar också hur det klingar med deras budskap om att alla duger och att man ska få vara sig själv, när de själva tror sig behöva svika sina ideal för att bli sedda och lyssnade på.

Att försätta sig i en offerroll och säga ”ingen lyssnar på oss” för att rättfärdiga att ta till vad de själva kallar extrema metoder är inte riktigt rent spel. Det går att skapa uppmärksamhet även utan lögner, blufföretag och krackelerade förtroenden. Ett utmärkt exempel på det är Ung Cancers film ”Det är okej att känna” som spreds som en löpeld och som idag har visats en halv miljon gånger på Youtube. Det behövs ett bra budskap och en bra film, och Frisk och Fri har båda delarna. 

Men i stället skapar de ett företag som inte existerar, en hemsida med den retoriska frågan Do you fit in? och startar en facebooksida där de talar om för unga tjejer att size zero doesn’t fit all. Kritiken regnar in och många är upprörda och ledsna. De låter sin pressansvarige fördöma nätbutiken Miss Skinny i media och bygger därmed ut lögnen på ett strålande manipulativt sätt. 

Att verka som ideell förening innebär att bygga upp och förvalta ett förtroendekapital. Att genomföra en kampanj som Miss Skinny är ett verkligt risktagande, och jag hoppas att föreningen noga analyserat riskerna. Dessutom är det en gnagande fråga jag inte kommer ifrån; hur har kampanjen finansierats? Har reklamfirman gjort allt probono eller har pengar från föreningens stödjande verksamhet lagts på Miss Skinny? Att bygga en hemsida och göra reklam på busshållplatser i Stockholm kan inte vara helt gratis. Jag hoppas att föreningens medlemmar får veta hur deras pengar har använts.

Men nu har man så fått den uppmärksamhet man önskade, frågan är vad det är som debatteras: deras medel (bluffen med Miss Skinny-kampanjen) eller deras mål (skönhetsidealen)? Med tanke på hur många som mått dåligt, uttryckt ångest och negativa känslor gentemot kampanjen innan avslöjandet så kan jag inte se hur ändamålen kan helga medlen.

Jag är ledsen, Frisk och Fri. Ni gör ett viktig arbete mot ätstörningar, men här har ni kört i diket. Rejält. Jag hoppas att ni hittar rätt igen och att ert goda rykte inte blev allt för skadat i kraschen. Ni behövs.

/ Thérèse

(Filmen heter Vi lever i ett ätstört samhälle – här kan du läsa mitt gamla blogginlägg under rubriken Det ätstörda samhället).

I media: Dagens Media, Metro, Resumé
Bloggar; HannaPee, LadyDahmer

2 kommentarer:

Emelie, som inte lyckades logga in sa...

Påminner lite om det jag skrev nyss, om vad som är en god och ond handling, och om goda föresatser kan räcka trots att metoderna är tvivelaktiga. Jag tycker det är så svårt men den kampanjen du beskriver tycker jag är svår att se hur den skulle helgas av ändamålet...

Becca sa...

Jag hade inte koll på organisationen innan detta, jag missade hela reklamkampanjen innan den "avslöjades".

Nu vet jag att organisationen Frisk & Fri finns, men jag vet inte riktigt vad de står för. Kampanjen gör mig direkt motvillig mot att någonsin skänka pengar till organisationen. Personligen tycker jag att de förlorat det förtroendekapital de möjligtvis hade haft om jag hört talas om dem innan kampanjen.

Vad arg jag låter. Fast lite upprörd är jag nog även om jag inte egentligen vill låta arg.