Sidor

onsdag 18 september 2013

Exkluderingskriterium: religion

För ett par år sedan hade jag ett samtal om politik och religion med en vän. Hon berättade om sin bekant som var kommunpolitiker, och menade att även om hen var skicklig, så skulle det nog bli svårt för hen att avancera. Hen var nämligen inte bara politiker, utan också mormon.

Jag försökte säga till min vän att jag nog inte trodde religion spelade så stor roll i Sverige. Vi har trots allt religionsfrihet, och någon sorts privatliv måste väl ändå politiker också få ha. Blir det inte väldigt problematiskt om vissa politiker utestängs för sin tros skull? Min vän höll ändå fast vid sin uppfattning - att vara mormon skulle vara svårt att kombinera med ett jobb som riksdagsledamot - och det är med sorg i hjärtat som jag idag måste ge henne rätt. Religion är allt annat än privat.

Det handlar förstås om Elisabeth Svantesson. Kvinnan som igår utsågs till ny arbetsmarknadsminister, men som genast hamnade i blåsväder. Den här gången handlade det inte om några obetalda tv-avgifter, utan om att Svantesson tidigare varit aktiv i Livets ord och i den abortkritiska rörelsen Ja till livet.

Det går att angripa den här frågan på väldigt många olika sätt, men jag ska välja två huvudakliga spår. 

Det första är detta: människor förändras. I den allra första artikel jag läste i Aftonbladet igår i samband med att Svantesson presenterades som minister säger hon "I dag står jag bakom den abortlagstiftning som vi har i Sverige i dag." Hon berättar också att hon inte längre är medlem i Livets Ord, men vill inte berätta vilken församling hon tillhör istället. Men i stället för att detta respekteras använder Aftonbladet den mycket osmakliga rubriken "Nya ministern - en abortmotståndare" och samma anda löper genom twitter. Kvinnan är en abortmotståndare, och det tycks inte heller finnas något sätt som hon kan motbevisa dem på. Att hon ställer sig bakom lagstiftningen är inte nog, för vem vet vad hon tycker egentligen? Hur vet vi att hon faktiskt har förändrat sin inställning? Jag ska berätta en hemlighet: det gör vi inte. Lika lite som vi vet vad andra ministrar tycker och tänker egentligen, eller vad de gör och uttrycker för att det är politiskt vist eller korrekt. Vi vet inte. Därför måste vi tillåta människor förändras och lita till deras ord och handlingar idag. Inte igår. 

Det andra spåret är mer hypotetiskt. Tänk att Svantesson, eller någon annan minister eller riksdagsledamot, faktiskt var medlem i Livets Ord. Tänk om de till och med var medlemmar i Ja till livet (vet vi att ingen att organisationens 18 000 medlemmar är politiker?). På vilket sätt skulle det förändra situationen? Är det omöjligt att vara livetsordare och minister i Sverige 2013? Att vara abortmotståndare? I kölvattnet av de diskussioner som uppstått framstår det som att Svantesson möjligen med nöd och näppe kan klara sig igenom det här, tack vare att allt faktiskt rör förfluten tid. Men tänk om så inte vore fallet. Är religiösa politiker med teologiska uppfattningar som inte ligger i mittfåran en omöjlighet?

Jag vet ingenting om Svantesson. Jag har ingen aning om huruvida hon kommer göra ett bra jobb eller inte. Jag vet inte alls om hon förmår hålla isär sin tro och sitt arbete. Men jag vet att jag inte tänker döma henne på så lösa boliner som för hennes tro, hennes (tidigare) samfundstillhörighet eller hennes inställning i abortfrågan.

På Twitter har kommentarerna i vanlig ordning haglat.
"Om arbetsmarknadsministern vore aktiv medlem i Livets Ord skulle hon kanske tycka att arbetslösa fick skylla sig själva?"
"man ändrar sig inte lite bara om man är med i Livets ord:"
"då skulle jag vilja veta på vilket sätt hon inte är med längre"
"Att hon står bakom är ej nödvändigtvis det samma som att hon bytt åsikt""

Det jag inte förstår är varför det är acceptabelt att förutsätta att Svantesson vore olämplig som minister. Inte med grund i vem hon är idag, utan med grund av vilken organisation hon var medlem i, och vilka åsikter hon stod bakom för fem eller tio år sedan. Därför undrar jag detta: vad är det som idag gör henne olämplig som arbetsmarknadsminister? Och vad ska hon göra för att slippa stå till svars för sitt förflutna?

De frågorna har ingen ännu lyckats besvara.

/ Thérèse - grön, abortförespråkande SvK'are som ändå kan ifrågasätta medias hantering av en blå, abortmotståndare från Livets Ord

Media i urval: AB1, AB2, AB3, AB4, Svt Debatt, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, DN
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

3 kommentarer:

Jen sa...

Hej!!! Mycket bra skrivet!

Emelie sa...

En viktig aspekt tror jag är Svantessons genus. Ifrågasatte någon någonsin exempelvis Alf Svenssons lämplighet som minister grundat på att han var pastor i Pingstkyrkan? Eller någon annan kristdemokrat, för den delen? Vilket kön har de ministrar som fått avgå pga obetalda tv-licenser, svartbetald barnpassning, alkoholproblem, med mera? Kvinnor. Manliga ministrar måste göra bort sej ordentligt för att bli lika hårt kritiserade och knappt ens då får de gå.

Anonym sa...

Jag tycker du har en poäng vad gäller den första punkten, detta att ändra sig.

Den andra punkten tycker jag är svårare. För egen del tycker jag att den religiösa uppfattningen hos en minister är helt ointressant. Men det gäller inte diverse andra uppfattningar, tex kring abort. Eller inställning till exempelvis hbt-personers rättigheter.

Man kan tycka att tex dessa två frågor är så pass grundläggande att en minister inte bör ha en viss ståndpunkt i dem. Då spelar det ingen roll hur man har kommit fram till denna ståndpunkt, av religiösa skäl eller andra. Man kan alltså inte automatiskt dra slutsatsen att det är "religionsfobi" att mena att en minister inte bör vara abortmotståndare.

Jag tror vi alla har vissa åsikter som vi mycket ogärna skulle se hos de politiker som företräder oss. Dvs ståndpunkter som går utöver de vanliga partipolitiska skiljelinjerna. Det kan handla om inställningen till mänskliga rättigheter, dödsstraff - eller abort. Det går inte att dra någon absolut gräns som gäller för alla. Men man bör ha respekt för att abortfrågan för väldigt många inte är som vilken fråga som helst, och det förklarar nog en del av de senaste dagarnas reaktioner.