Jag har läst: Gul utanpåAv: Patrik Lundberg.
Jag läste den: som pocket. Köpte den på en flygplats och läste ut den på resan Sverige-Norge t.o.r.
Jag har tidigare läst: Det här är författarens debut.
Det är en: Självbiografisk bok om en ung adopterad man som reser till Sydkorea för att studera och hitta sin biologiska familj. Flera gånger under läsningen kryper orden under huden på mig, och jag kommer på mig själv med att fråga mig hur tusan författaren orkat känna sig så rotlös. Hur lever man ett liv utan att känna sig hemma någonstans?
Passar att läsa: När man har tre-fyra timmar att läsa ostört. Jag ville inte lägga ifrån mig den! Har man dessutom funderingar kring identitet, rötter och hemmahörande, vilket gissningsvis varenda tonåring och ung vuxen har, tror jag att boken får en extra dimension.
Det här gillade jag: Ärligheten. Tempot. Känslan av att jag läste i galopp; jag ville veta vad som hände, hur det gick, om han skulle träffa sin familj och om han skulle tycka om dem, trots att jag någonstans också insåg att en bok om adoption inte hade något självklart lyckligt eller entydigt slut. Hur viktar man biologi mot två decennier av närvarande kärlek?
Det här gillade jag inte: Här är kruxet med självbiografier - det jag inte gillar är sådant författaren skildrat om sig själv och sina erfarenheter. Men vem är jag att tycka om någon annans liv, det är ju redan levt? Rent litterärt har jag inga invändningar, men jag hade klarat mig utan vissa sex- och alkoholrelaterade scener.
Sammanfattningsvis: är det här en mycket läsvärd bok. Även om berättelsen kretsar kring adoptionsfrågor tror jag att de flesta läsare på något plan kan känna igen sig i författarens funderingar. Parallellt med sökandet efter rötter och en biologisk familj, är det en berättelse om utlandsstudier, kulturkrockar och att följa sitt hjärta. För egen del fick jag en mer nyanserad syn på adoptionsfrågor, något författaren lyckades förmedla skickligt!
Betyg: 8/10
/ Thérèse
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar