Jag har läst: Kapten klänning
Av: Jonas Trolle.
Jag läste den: som ljudbok. Jag lyssnade på den framför allt under bussresor och promenader.
Jag har tidigare läst: Det här är, så vitt jag vet, författarens debut.
Det är en: Tja, jag vet inte riktigt. Självbiografi? Samhällsskildring? Författaren är av nyckelpersonerna som var med och grep polismannen Göran Lindberg, som senare dömdes för flera grova sexbrott. Boken följer rättsprocessen ur Trolles perspektiv, från det första spåret till gripandet.
Passar att läsa: För den som är intresserad av att läsa mer om hur polisen gick till väga för att gripa Lindberg.
Det här gillade jag: Att få en inblick i en annan människas yrkesliv. Det är intressant att läsa om spaningsupplägg, tillslag och husrannsakan, även om författaren ibland påpekar att detaljer måste skalas bort i berättande för att inte skada poliskårens verksamhet. Jag uppskattar att läsa om Trolles egna reflektioner kring arbetet: hur fallet Lindberg påverkar honom i såväl yrkes- som privatlivet.
Det här gillade jag inte: Mitt största problem är nog att jag aldrig lyckas luska ut vad författaren har för syfte med boken. Han säger själv att han vill ge förklaringar till "gåtan Lindberg", men några sådana tycker jag inte han lyckas presentera. Han vill också ge offren upprättelse, men när jag hör hans detaljerade beskrivningar av övergreppen funderar jag på om det han egentligen gör är att strö salt i såren. Så vitt jag förstått det har han inte talat med offren, vilket gör att de själva inte haft någon möjlighet att påverka vad eller hur de övergrepp de utsatts för eller de själva ska beskrivas.
Sammanfattningsvis: Boken är lättläst, även om de händelser som beskrivs ibland är tunga att ta sig igenom mentalt. Kapten klänning är lite som ett myggbett en inte kan låta bli att klia på: jag vill egentligen inte läsa vidare, men kan inte låta bli.
Betyg: 4/10
/ Thérèse
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar