Sidor

söndag 13 juli 2014

Thérèse tycker om böcker: Vecka 36

Jag har läst: Vecka 36

Av: Sofie Sarenbrant.

Jag läste den: som pocket under en längre jobbresa.

Jag har tidigare läst: Det här är författarens debut. Hon har än så länge skrivit ytterligare fyra böcker. 

Det är en: Deckare. I vanliga fall läser jag sällan deckare, och har egentligen bara fastnat för Karin Wahlbergs dito, men den här boken blev ett undantag. Den handlar om de både vännerna Johanna och Agnes som med sina respektive tillbringar en semestervecka i Brantevik i Skåne. Mot slutet av vistelsen försvinner plötsligt Agnes, och polisen misstänker snart att hon inte försvunnit frivilligt. Den stora twisten i Sarenbrants debut är att Agnes är gravid i vecka 36, och alltså kan komma att föda när som helst. 

Passar att läsa: För den som vill ha en lättläst bladvändare. 

Det här gillade jag: Att författaren vågar ha två gravida kvinnor i huvudrollerna! Agnes väninna är nämligen också gravid, och de är beräknade med bara någon veckas mellanrum. Sen gillar jag också de många perspektiven i boken, och att det är en deckare som inte utgår från det klassiska mordet på sidan ett. I stället får vi följa händelseutvecklingen bland annat ur de anhörigas, polisens, medias, offrets och (den anonyme) förövarens perspektiv. 

Det här gillade jag inte: Ptja. Det var ingenting jag irriterade mig på när jag läste boken. Men visst, varken språket eller karaktärerna är särskilt imponerande, men de är heller inte så undermåliga att de stör mig när jag läser.  

Sammanfattningsvis: Är det en spännande deckare med lite ovanlig plot. Vecka 36 bjuder inte på några större överraskningar, men författaren lyckas hålla mitt intresse uppe genom hela boken. Det finns en uppföljare till Vecka 36 som heter I stället för dig. 

Betyg: 7/10

/ Thérèse
Vecka 36 finns bland annat hos Bokus & Adlibris

lördag 12 juli 2014

Thérèse tycker om böcker: Kapten klänning

Jag har läst: Kapten klänning

Av: Jonas Trolle.

Jag läste den: som ljudbok. Jag lyssnade på den framför allt under bussresor och promenader. 

Jag har tidigare läst: Det här är, så vitt jag vet, författarens debut.

Det är en: Tja, jag vet inte riktigt. Självbiografi? Samhällsskildring? Författaren är av nyckelpersonerna som var med och grep polismannen Göran Lindberg, som senare dömdes för flera grova sexbrott. Boken följer rättsprocessen ur Trolles perspektiv, från det första spåret till gripandet.

Passar att läsa: För den som är intresserad av att läsa mer om hur polisen gick till väga för att gripa Lindberg. 

Det här gillade jag: Att få en inblick i en annan människas yrkesliv. Det är intressant att läsa om spaningsupplägg, tillslag och husrannsakan, även om författaren ibland påpekar att detaljer måste skalas bort i berättande för att inte skada poliskårens verksamhet. Jag uppskattar att läsa om Trolles egna reflektioner kring arbetet: hur fallet Lindberg påverkar honom i såväl yrkes- som privatlivet. 

Det här gillade jag inte: Mitt största problem är nog att jag aldrig lyckas luska ut vad författaren har för syfte med boken. Han säger själv att han vill ge förklaringar till "gåtan Lindberg", men några sådana tycker jag inte han lyckas presentera. Han vill också ge offren upprättelse, men när jag hör hans detaljerade beskrivningar av övergreppen funderar jag på om det han egentligen gör är att strö salt i såren. Så vitt jag förstått det har han inte talat med offren, vilket gör att de själva inte haft någon möjlighet att påverka vad eller hur de övergrepp de utsatts för eller de själva ska beskrivas. 

Sammanfattningsvis: Boken är lättläst, även om de händelser som beskrivs ibland är tunga att ta sig igenom mentalt. Kapten klänning är lite som ett myggbett en inte kan låta bli att klia på: jag vill egentligen inte läsa vidare, men kan inte låta bli. 

Betyg: 4/10

/ Thérèse

fredag 11 juli 2014

Thérèse tycker om böcker: Gul utanpå

Jag har läst: Gul utanpå

Av: Patrik Lundberg.

Jag läste den: som pocket. Köpte den på en flygplats och läste ut den på resan Sverige-Norge t.o.r.

Jag har tidigare läst: Det här är författarens debut.

Det är en: Självbiografisk bok om en ung adopterad man som reser till Sydkorea för att studera och hitta sin biologiska familj. Flera gånger under läsningen kryper orden under huden på mig, och jag kommer på mig själv med att fråga mig hur tusan författaren orkat känna sig så rotlös. Hur lever man ett liv utan att känna sig hemma någonstans?

Passar att läsa: När man har tre-fyra timmar att läsa ostört. Jag ville inte lägga ifrån mig den! Har man dessutom funderingar kring identitet, rötter och hemmahörande, vilket gissningsvis varenda tonåring och ung vuxen har, tror jag att boken får en extra dimension.

Det här gillade jag: Ärligheten. Tempot. Känslan av att jag läste i galopp; jag ville veta vad som hände, hur det gick, om han skulle träffa sin familj och om han skulle tycka om dem, trots att jag någonstans också insåg att en bok om adoption inte hade något självklart lyckligt eller entydigt slut. Hur viktar man biologi mot två decennier av närvarande kärlek?

Det här gillade jag inte: Här är kruxet med självbiografier - det jag inte gillar är sådant författaren skildrat om sig själv och sina erfarenheter. Men vem är jag att tycka om någon annans liv, det är ju redan levt? Rent litterärt har jag inga invändningar, men jag hade klarat mig utan vissa sex- och alkoholrelaterade scener.

Sammanfattningsvis: är det här en mycket läsvärd bok. Även om berättelsen kretsar kring adoptionsfrågor tror jag att de flesta läsare på något plan kan känna igen sig i författarens funderingar. Parallellt med sökandet efter rötter och en biologisk familj, är det en berättelse om utlandsstudier, kulturkrockar och att följa sitt hjärta. För egen del fick jag en mer nyanserad syn på adoptionsfrågor, något författaren lyckades förmedla skickligt!

Betyg: 8/10

/ Thérèse

torsdag 10 juli 2014

Thérèse tycker om böcker: Någonstans inom oss

Jag har läst: Någonstans inom oss

Av: Kajsa Ingemarsson

Jag läste den: som ljudbok. Lyssnade framför allt på resor och promenader.

Jag har tidigare läst: Små citroner gula av samma författare, men det var många år sedan jag läste den.

Det är en: Roman (någon skulle kanske kalla den chick lit) om något så underligt som livet mellan liv och död. Rebecka begår självmord på bokens första sidor, men ångrar sig precis när hon lämnat klippavsatsen och faller mot marken. Boken handlar sedan om allt som händer efter att hon slagit i marken, och det involverar både skyddsänglar och spöken.

Passar att läsa: Rent litterärt är det inte någon krävande bok. Språket är enkelt, det är lätt att komma in i berättelsen och den funkar därför bra trots att jag läste den med många avbrott. Dock tror jag man upplever boken väldigt olika beroende på livssituation. Att läsa den i anknytning till en närståendes självmord är sannolikt ingen god idé.

Det här gillade jag: Berättelsens grundidé. Så enkel och så spännande. Författarens mod. Att skriva en bok som både berör ett så laddat ämne som självmord och dessutom utspelar sig efter döden är verkligen ingen enkel uppgift. Många av nutidens centrala livsfrågor får breda ut sig i berättelsen: kärlek, relationer, avundsjuka, död, jobb och materialism. Trots att det rör sig ett dussin viktiga karaktärer i berättelsen har jag inga problem att hålla isär dem utan kan följa alla trådar.

Det här gillade jag inte: Det finns osympatiska drag hos Rebecka som inte bara gör henne mänsklig och trovärdig, utan bara grinig och underlig. Överhuvudtaget har många av karaktärerna fått sina egenskaper vridna ett snäpp för långt så de nästan blir karikatyrer.

Sammanfattningsvis: Är det en läsvärd bok på ett ovanligt tema. Den är inget litterärt mästerverk, men den blev en katalysator för mina egna funderingar kring liv, död, självmord och livet efter döden.

Betyg: 6/10

/ Thérèse