Media skapar inte ätstörningar

Kroppsmissnöje är en riskfaktor för att utveckla en ätstörning. Anledningarna till varför någon utvecklar kroppsmissnöje är många, men media är en faktor som ofta är uppe för diskussion. Nu senast i Miss Skinny-kampanjen från Frisk & Fri - riksföreningen för ätstörningar. I din kampanjfilm kopplar de samman ätstörningar med skönhetsbranchen, även om de också säger att skeva ideal inte är allt.

Det finns ett antal studier bekräftar kopplingen mellan de ideal som förmedlas i media och missnöje med kroppen, men det finns också många studier också ifrågasätter eller helt motsäger den här kopplingen. För ett par veckor sedan snubblade jag över en artikel av Ferguson (2013), som visade sig vara den hittills största reviewartikeln på ämnet. Han har gått igenom resultaten för över 200 publicerade artiklar som handlar om medias effekt på kroppsmissnöje. Resultaten är minst sagt intressanta.

Den första frågan Ferguson sökte svar på var om det finns evidens för starka, generella effekter på populationsnivå, alltså om det är möjligt att säga att de normer (smalideal för kvinnor och muskulära ideal för män) som förmedlas via media påverkar oss konsumenter på gruppnivå.

När det gällde män fann man inget stöd för att de påverkas av de ideal som media förmedlar. Man betonar att de flesta studier bara har undersökt vita, heterosexuella collegestudenter, och att man därför ska vara försiktig med att generalisera resultaten till andra grupper av män, så som icke-studerande eller homosexuella.

För kvinnor var resultaten något annorlunda; i experimentella studier kunde man se viss påverkan på kroppsmissnöje, men sett till effektstorlek rör det sig fortfarande om små effekter (r = < 0.2). I longitudinella- och korrelationsstudier var effektstorlekarna oftast r = < 0.1 Ferguson drar slutsatsen att det inte går att säga att media har något betydande inflytande på kroppsmissnöje på gruppnivå. Däremot ser resultaten något annorlunda ut i subgrupper.

Den andra frågan Ferguson undersökte var om kvinnor som redan låg i riskzonen för att utveckla, eller redan led av kroppsmissnöje, var mer utsatta för medias smalideal än andra kvinnor. Det kunde bekräftas i studien; effektstorleken för medias inverkan på kroppsmissnöjet för den här subgruppen låg över r = 0.2 (vilket var gränsen man satt för praktisk nytta). På grund av att relativt få studier undersökt subgrupper var det inte möjligt att dra några slutsatser kring män i denna fråga.

Fergusson betonar att det inte finns stöd för att medias smalideal utgör en grundläggande orsak till kroppsmissnöje, och menar också att kopplingen mellan medias betydelse för kliniska ätstörningar måste omprövas. Bara ett fåtal studier undersöker kopplingen och stödet för den är tunt. Ett överfokus på medias betydelse för ätstörningar kan i värsta fall distrahera samhället, kliniker och forskare från att finna mer betydande faktorer för ätstörningar. 

Läs gärna Fergusons artikel i helformat här. Artikeln heter "In the Eye of the Beholder: Thin-Ideal Media Affects Some, but Not Most, Viewers in a Meta-Analytic Review of Body Dissatisfaction in Women and Men" och är publicerad i  Psychology of Popular Media Culture.

/ Thérèse
Mer om Miss Skinny och kopplingen ätstörning-media i Resumé en andra i Resumé och på SVT.se
Läs även andra bloggares åsikter om ätstörningar, kroppsmissnöje, media, miss skinny

Att bluffa sig till framgång

Idag bekräftade Frisk och Fri - Riksföreningen mot ätstörningar mina farhågor kring den kommande klädbutiken Miss Skinny, de som bara skulle sälja kläder i size zero. Det är i själva verket de, Riksföreningen mot ätstörningar, som ligger bakom Miss Skinny. Det är alltså inte någon nätbutik, utan en välregisserad PR-kupp. I det fejkade företagets ”webbshop” ligger nu en kort youtubefilm som handlar om skönhetsideal och ätstörningar. Filmen är bra, så sen den gärna här.

Jag förstår att Miss Skinny har varit ett framgångsrikt sätt för Frisk och Fri att skapa uppmärksamhet kring sin kampanj, och jag förstår att de vill att många ska se deras film. Det vill jag också. Men jag tycker det är tragiskt att en förening som arbetar mot ätstörningar känner sig nödgade att göra gemensam sak med modebranschen och sätta sig i deras knä för att skapa opinion kring skeva ideal. Jag undrar också hur det klingar med deras budskap om att alla duger och att man ska få vara sig själv, när de själva tror sig behöva svika sina ideal för att bli sedda och lyssnade på.

Att försätta sig i en offerroll och säga ”ingen lyssnar på oss” för att rättfärdiga att ta till vad de själva kallar extrema metoder är inte riktigt rent spel. Det går att skapa uppmärksamhet även utan lögner, blufföretag och krackelerade förtroenden. Ett utmärkt exempel på det är Ung Cancers film ”Det är okej att känna” som spreds som en löpeld och som idag har visats en halv miljon gånger på Youtube. Det behövs ett bra budskap och en bra film, och Frisk och Fri har båda delarna. 

Men i stället skapar de ett företag som inte existerar, en hemsida med den retoriska frågan Do you fit in? och startar en facebooksida där de talar om för unga tjejer att size zero doesn’t fit all. Kritiken regnar in och många är upprörda och ledsna. De låter sin pressansvarige fördöma nätbutiken Miss Skinny i media och bygger därmed ut lögnen på ett strålande manipulativt sätt. 

Att verka som ideell förening innebär att bygga upp och förvalta ett förtroendekapital. Att genomföra en kampanj som Miss Skinny är ett verkligt risktagande, och jag hoppas att föreningen noga analyserat riskerna. Dessutom är det en gnagande fråga jag inte kommer ifrån; hur har kampanjen finansierats? Har reklamfirman gjort allt probono eller har pengar från föreningens stödjande verksamhet lagts på Miss Skinny? Att bygga en hemsida och göra reklam på busshållplatser i Stockholm kan inte vara helt gratis. Jag hoppas att föreningens medlemmar får veta hur deras pengar har använts.

Men nu har man så fått den uppmärksamhet man önskade, frågan är vad det är som debatteras: deras medel (bluffen med Miss Skinny-kampanjen) eller deras mål (skönhetsidealen)? Med tanke på hur många som mått dåligt, uttryckt ångest och negativa känslor gentemot kampanjen innan avslöjandet så kan jag inte se hur ändamålen kan helga medlen.

Jag är ledsen, Frisk och Fri. Ni gör ett viktig arbete mot ätstörningar, men här har ni kört i diket. Rejält. Jag hoppas att ni hittar rätt igen och att ert goda rykte inte blev allt för skadat i kraschen. Ni behövs.

/ Thérèse

(Filmen heter Vi lever i ett ätstört samhälle – här kan du läsa mitt gamla blogginlägg under rubriken Det ätstörda samhället).

I media: Dagens Media, Metro, Resumé
Bloggar; HannaPee, LadyDahmer,