Jag hittade aldrig en församling som kändes helt hemma under mina fem år i Lund. Domkyrkan var det närmaste ett andligt hem jag kom, och deras Taizémässor blev min återhämtning det sista året. Men under tiden i Lund blev det aldrig någon ordning på mina söndagar. Ingen regelbundenhet i högmässobesökandet. Det var en av de saker jag ville förändra i och med flytten.
Sedan augusti bor vi i Mjölby. Det är, högt räknat, 300 meter från vår port till kyrkporten. Nu finns inte längre några ursäkter. När vi flyttade bestämde jag mig för att börja gå regelbundet, oavsett vad jag tyckte om församlingen. Och det har varit så skönt! Under hösten tror jag att jag har missat två söndagar, resten har jag varit där. Oavsett väder, lust och nattsömn. En viktig hjälp har varit att jag vid terminsstarten också gick med i kyrkokören som sjunger relativt många söndagar.
Nu har jag min rutin. Församlingen är bra, här finns flera inspirerande präster och musiker, även om det på önskelistan finns sånt som en rikare liturgi. Men jag går. Varje söndag. Jag blir långsamt en del av församlingen. Hejar på någon här, pratar lite där. Jag är inte riktigt där än, men jag närmar mig ett andligt hem. Det är en välsignelse.
Glad andra advent!
/ Thérèse
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar