Sidor

lördag 28 december 2013

Tiggare i DN

- "Ekologisk mat? Nä, det köper jag inte. Jag tror inte det är så stor skillnad egentligen, mer än priset då."
- "Rättvisemärkt? Nej alltså, de bananerna är ju jättedyra, och de pengarna går säkert bara till något stort företag. Knappast till att förbättra odlarnas vardag."
- "Ge pengar till tiggare? Absolut inte! Det förstår väl vem som helst att de sitter där bara för att casha in stålar lite snabbt. Och skulle det faktiskt vara så att de behöver pengarna så är det säkert ändå någon som samordnar och tar pengarna ifrån dem. De kommer i ligor och tigger sig igenom våra Svenska städer, det har man allt läst i tidningen. Nej, det vill jag verkligen inte vara en del av!"
Citaten ovan är variationer på (bort)förklaringar jag hört till leda. Att rättfärdiga varför man inte vill hjälpa är förvånansvärt enkelt, och förklaringen handlar ofta om en rädsla att bli lurad, att bli blåst på en femma. Det finns tusen och en skäl till att inte avsätta några extra kronor för att handla mat som kan innebär att något mindre påfrestning för miljön, eller som kan göra vardagen för kaffeplockarna något drägligare, eller ge den ensamma tiggaren i kylslagna december mat för dagen. Även om det bara skulle finnas ett enda skäl att hjälpa, så övertrumfar det alla andra - det finns en chans att den där lilla slanten faktiskt kan göra skillnad. 

Idag skriver Bo Rothstein, professor i statsvetenskap, om tiggeri på DN-debatt. Hans lösning är att kriminalisera att ge pengar till tiggare, eftersom det varit framgångsrikt när det gäller sexköp. Där är det inte den som säljer sex som straffas, utan den som köper. Hela artikeln känns som en lång utveckling av nej jag kommer ändå bli lurad -argumentet, ett försök att rättfärdiga varför vi alla ska slippa tiggarna på gatorna. För det vore en inte helt oväntad konsekvens av ett förbud.

Det finns så mycket som är obehagligt i Rothsteins artikel. Att han alls jämför sexköp med att skänka pengar till en tiggare gör mig lätt illamående. En människa köper sex för att tillfredsställa egna behov som uppkommer oberoende av den prostituerade. En människa kan möjligen sägas skänka pengar till en tiggare för att tillfredsställa sina egna behov (tex. att dämpa skuldkänslor) men utan tiggare hade dessa behov inte funnits. Liknelsen haltar betänkligt.

Vidare menar Rothstein att man, genom att skänka pengar till en tiggare, bidrar till "den fortsatta sociala förnedring som gatutiggandet utgör" och kanske också till organiserad brottslighet och människohandel. Lösningen är helt enkelt att kriminalisera givandet, eftersom endast då kommer strukturella åtgärder komma till skott. Så länge vi ger, kommer samhället inte agera. Men det är ju vi som ger - eller låter bli att ge - som är samhället. Det är vi som ger - eller låter bli att ge - som behöver strukturera och agera. Samhället är ingen egen organism. Därför förstår jag inte motsättningen. Att ge för att hålla någon över ytan, under tiden som strukturella åtgärder kommer till - vari ligger motsättningen?

Jag bor i Mjölby. Här finns tiggare på gatorna, och min församling ordnar insamlingar till familjer och ensamma som lever i fattigdom. De tusentals kronor min kör samlade in genom adventskonserter som gick till julklappar åt fattiga barn här i staden, är det också allmosor som bör kriminaliseras? Vilken typ av medmänsklighet ska kriminaliseras? Frivilligt socialt arbete är utbrett i Sverige, och har dessutom ökat de senaste decennierna. Samma argumentation som den Rothstein för kring tiggeri, kan också tillämpas när det gäller försörjningsstöd eller sjukpenning - genom att diakonin går in och hjälper människor i ekonomisk utsatthet så cementerar vi deras roller som fattiga eller sjuka. I stället bör vi låta dem vara utan, för att sätta press på Försäkringskassan och Socialtjänsten. Eller?

Jag säger inte att tiggeri är okomplicerat. Jag säger inte ens att det ibland är förknippat med både människohandel och organiserad brottslighet. Jag säger inte att varje krona du ger till en tiggare på gatan kommer gå till mat eller tak över huvudet. Men till skillnad från de kronor du inte ger, så finns det en chans att de kronor du ger faktiskt kommer att hjälpa en medmänniska. Det borde övertrumfa allting annat. Jag tillhör dem som tror att vi inte bara bär ansvar för oss själva och våra närmaste, utan har ett gemensamt ansvar för vår mänsklighet. Ibland innebär det att betala en krona extra för ekologisk mjölk, ibland en tia för ett paket kaffe, och ibland en femma till en tiggare. Och glöm inte att också bjuda på ett leende. Det kan vara lika värdefullt som femman.

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

4 kommentarer:

Annelie sa...

Så glad jag blir i hjärtat när jag läser Ditt inlägg. Jag håller med Dig i allt! Jag har många gånger fått höra dessa dåliga motargument när jag givit en peng till en annan medmänniska. Så länge jag har möjlighet kommer jag att hjälpa utsatta människor med det jag kan. Med önskan om Allt Gott inför det nya året/ Annelie

Ing.Britt Nordin sa...

Tråkigt när man inte förstår att det faktiskt inte är svenska skattebetalarna som ska försörja tiggarna som kommer ifrån att annat land i Europa.
Om man personligen vill skänka pengar eller hjälpa är en sak men blanda inte in skattebetalarna. Utan det är hemländerna som har ett ansvar och också får stora bidrag av EU för att minska fattigdomen i sitt hemland.

Thérèse Eriksson sa...

Annelie: Tack för din kommentar! Tyvärr upplever jag verkligen att den är typen av "försvar" är vanligt. På ett sätt ska man kanske se det som positivt; det vittnar ändå om att människor någonstans förstår att de borde hjälpa, men måste hitta ett sätt att rättfärdiga varför de inte hjälper. Samtidigt gör det förstås ingen skillnad för den som är i behov av hjälp.

Ing.Britt: Tack för din kommentar! Jag kan också tycka att det bästa är när varje land förmår ge sina invånare ett gott liv, men när så misslyckas är det min bestämda uppfattning att vi andra har en skyldighet att hjälpa till. Att låta bli att hjälpa någon bara för att hen bor i eller kommer ifrån ett annat land är rent omänskligt.

Ing.Britt sa...

Ärligt så förstår jag inte problemet? Dom som vill hjälpa gör det och andra som inte vill gör det inte i Sverige.