Sidor

torsdag 12 december 2013

Skriv för livet!

I ett drygt år har jag levt uteslutande på min företagsverksamhet. Ingen anställning på sjukhuset, ingen anställning som forskningsassistent - bara de inkomster som skrivandet och mina föreläsningar genererar. Det innebär en underbar frihet och obeskrivlig lyx, jag får arbeta helhjärtat med sådant jag brinner för och lever på många sätt min dröm. Men, det innebär också ett ständigt orosmoment. Med tiden allt mindre, för jag har lärt mig att våga lita på att allting löser sig. Även om jag haft kortare anställningar sommartid, har jag trots allt haft företaget som huvudsaklig försörjning i tre, fyra år vid det här laget. Så tiden har funnits till att vänja mig vid osäkerheten. Men likväl, den finns där.

Att leva som föreläsare och författare innebär att du inte har någon månadslön. Att du ena månaden kan fakturera ordentligt med uppdrag, för att nästa inte skicka en enda faktura. Royaltyn från böckerna, alltså den lilla summa från varje såld bok som tillfaller författaren, betalas ut en gång om året, och jag har ännu inte upptäckt något fiffigt sätt att förutse hur stor den kan komma att bli (för hey - hur vet man hur många böcker folk tänker köpa?). Och rent krasst, de få kronor jag får för varje såld bok är knappast något jag kan betala mat och hyra för särskilt länge. För att kunna leva uteslutande på sitt författarskap i Sverige krävs att du tillhör en liten, mycket storsäljande skara. För oss andra är det helt enkelt ett ekonomiskt väldigt ovisst leverne, där mina föreläsningar är den bärande stommen i verksamheten, men för mig har fördelarna ännu så länge vägt upp nackdelarna.

Och idag förändrades situationen avsevärt till det bättre. Jag har nämligen fått veta att Sveriges författarfond beslutat ge mig ett ettårigt arbetsstipendium på 50 000 kronor! Det innebär att vardagen blir lite lättare att hantera, och att orosmolnen skingras en smula. Det innebär att det finns en buffert för de där månaderna då inkomsterna lyser med sin frånvaro. Det innebär att jag kan ägna mig åt att skriva med lite mindre dåligt samvete för plötsligt har jag faktiskt väldigt bokstavligt betalt för att göra det.
Det är en fantastisk känsla.
/ Thérèse

P.S Även Lisa på bloggen Onekligen har fått stipendium idag och skriver bra om kompromissandet mellan skrivande och föreläsande. Läs! Och grattis Lisa! D.s.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

2 kommentarer:

Linnéa sa...

Så glad jag blir! Grattis!

Thérèse Eriksson sa...

Tack snälla Linnéa!