Sidor

lördag 20 juli 2013

Det visslas på BUP

Idag rapporterar bland annat Aftonbladet och Dagens Nyheter om en anmälan som inkommit till den nya myndigheten Inspektionen för Vård och Omsorg - IVO - som övertagit Socialstyrelsens uppgift att granska vården. 

Det är missförhållanden på en barn- och ungdomspsykiatrisk klinik i Stockholm som anmäls, där patienter (dvs. barn) ska ha drabbats av vårdskador och felaktig behandling. I anmälan beskrivs hur barn flyttats till avdelningar för vuxna där de har behandlats med narkotikaklassade läkemedel. Tioåriga barn ska ha lagts i bälte, och en tolvårig patient med autismspektrumstörning bältades arton gånger under en tidsperiod på en och en halv månad. 

I sociala medier har många upprörts över behandling. Även jag tycker det låter obehagligt och olämpligt, men huruvida något juridiskt fel begåtts är svårt att säga med den knapphändiga informationen. Min uppfattning är att man så långt det bara är möjligt, bör undvika att använda tvångsåtgärder med barn. Det kan förstås vara olika svårt beroende på sånt som barnets vikt och längd, men jag har svårt att se hur det skulle vara nödvändigt att bälteslägga en tioårig flicka så många gånger som beskrivits. Att tvångsåtgärder kan bli något av ett "sluttande plan" är något de flesta inom psykiatrin är medvetna om, även om det sällan diskuteras.

Men. Det jag vill uppmärksamma är inte de möjliga felbehandlingarna i sig, utan att det är en sjuksköterska har satt sig ner och skrivit ihop en anmälan. Hon har anmält sin egen arbetsplats, och i förlängningen också sitt eget och kollegornas yrkesutövande. Det är stort. Vårdkulturer kan vara oerhört starka. Att ställa sig upp och säga - det här är inte okej - är inte på något sätt en självklarhet. Men det behövs. Vården i allmänhet och, skulle jag vilja säga, psykiatrin i synnerhet behöver människor som vågar göra just det. Ställa sig upp och säga stopp. Dra i nödbromsen. Ta sitt ansvar på fullaste allvar och följa det hela vägen ut; att se till patientens bästa, även i de situationer då det kanske inte är till personalens bästa. 

Så till du sjuksköterska som anmält din arbetsplats till IVO - ett helt fång rosor till dig. Jag hoppas dina kollegor backar upp dig och att fler vågar följa ditt exempel!

/ Thérèse
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Inga kommentarer: