Talet jag skrev men aldrig höll - till Emelie på din födelsedag

"Hösten 1996 skulle jag börja åttan. Jag var klassens plugghäst, hade inga nära vänner men var inte direkt mobbad heller. Tjejerna i min klass hade gemensamma intressen i smink, märkeskläder och killar. Själv brydde jag mig föga om det och var mest intresserad av att läsa, skriva och fundera på livet. På något underligt sätt lyckades jag ändå hålla mig hjälpligt i periferin. Jag var ganska ofta ensam, men jag fick i alla fall vara det i fred.

Inför den här hösten hade vi fått välja en extrakurs eller två, det som kallades elevens val. För mig hade valet varit enkelt; bland alla kurser i idrott och hälsa, spanska och estetisk verksamhet var den en kurs som stack ut: skrivarverkstad. Den skulle jag gå.

Vi var en ganska lite grupp som samlades för att skriva en gång i veckan. Jag var den enda från min klass och sedan var det ytterligare några elever från andra klasser och årskurser. En tjej fascinerade mig redan från början. Hon gick året under mig och hade blommiga Dr Marteenskängor, trots att till och med jag förstod att det var allt annat än modernt. Jag minns att jag önskade att jag också vågade bära kläder och skor jag gillade, trots att de inte var moderna, med samma mod som hon tycktes göra. Hon var så annorlunda, men ändå så självklar. Hon var Emelie.

När jag tänker tillbaka på min högstadie- och gymnasietid är det få minnen som inte på något sätt är förknippade med dig Emelie. Minnen av hur vi dansade, gick i kyrkan, åkte på läger, reste till er stuga på västkusten och till klostret i Taizé, Frankrike. Men mest av allt minns jag hur vi pratade och promenerade. Jag undrar hur många varv kring Jönköping vi gick de där åren. Hur många gungor vi stannat vid, vilat och fått utlopp för barnen i oss. 

I dig hittade jag på samma gång en förebild som en själsfrände och syster. Som uppvuxen i en familj där yta på många sätt övertrumfade djup och innehåll så gav du mig nya perspektiv på livet. Du öppnade dörren till feminismens värld, till jämställdhet och lika rättigheter och hjälpa mig att reda i alla tankar du väckte. Och du gav mig mod att åtminstone ibland klä mig i det jag tyckte om, oavsett vad Veckorevyn sa.

Kärlek, killar, kropp och kroppshår; utseende, utbildning, framtid och politik. Känslor och ständigt svårmod. Allt rymdes i vår vänskap. Du var min klippa, min livboj och min fyr när världen krängde, och jag vill tro att jag kunde vara lite av det också för dig. Jag är så tacksam att jag fick dela de där mest intensiva tonåren med dig Emelie. Och jag blir så glad vid tanken att du idag arbetar och möter andra trettonåriga tjejer, vars liv du kan förändra.

Och idag, ett halvt liv senare, är jag tacksam för att jag får vara här och gå med dig in i livets sommar. Trots att det var längesedan våran vänskap byggde på så täta kontakter som den gjorde då - men det är nog svårt att klå flera timmar varje dag som vi kunde prata och umgås då - så är du fortfarande en viktig och omistlig del av mitt liv. Min förhoppning är att jag får följa dig många år framöver och att du vet detta: jag finns här. 

Varmt grattis på din födelsedag älskade vän!

/ Thérèse