Om Gud har skapat människan till sin avbild, och Gud är god, måste människan från början vara god. Sen kan arvssynden sägas komma och stöka till det, men kärnan av människan är trots allt god.
Vår fria vilja gör att vi ställs inför val, där vi inte alltid väljer det Gud nog velat att vi väljer. Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag.
Frågan är: kan vi handla så genomgående ont att den goda kärnan, Gudsspeglingen i oss, helt utplånas? En banal liknelse: min kropp består genetiskt av hälften gener från min mamma, och hälften från min pappa. Även om jag gör allt för att motarbeta mina föräldrar, och handlar stick i stäv med deras önskemål, vänder dem ryggen och bryter kontakten med dem, kommer jag fortfarande bära deras gener. De kan jag aldrig utplåna med handlingar. Men kan vi vända oss så helt från Gud att ingenting av Skaparen finns kvar i oss? Jag tror inte det. Det som är skapat av gott kan inte bli allt igenom ont.
Någon sa att det är så få personer det handlar om som vore så allt igenom onda. Och det är nog sant. Men för mig är den här frågan kopplad till den klassiska konfirmandfrågan - kommer människor som Hitler till himlen? Vem kommer egentligen till himlen? Hur god måste en vara för att få leva vidare med Gud, och hur ond måste en ha varit i jordelivet för att missa chansen?
Jag tror själv inte att gränsen mellan vem som kommer till himlen och vem som inte gör det går mellan oss människor, utan inom oss. Jag tror att vi alla bär på korn av gott och ont, i olika proportioner. Därför tror jag inte att Hitler, i den fruktansvärda form världen känner honom, kommer till himlen. Däremot tror jag att den gudomliga kärna som finns gömd djupt i varje människa kommer tillbaka till Gud. Det i mig som är gott lever vidare, det i mig som är ont gör det inte. De grenar som inte bär frukt kommer att skäras bort. Och det är vinodlaren som skär bort grenar, inte jag. Det är för mig en väldigt trösterik tanke.
/ Thérèse
Gott - ont. Himmel - helvete. Inga självklara dikotomier på något sätt, men en annan tankegång än denna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar