"De unga är olyckliga därför att de står tomhänta på tröskeln till livet."
Orden är Nathan Shachars och är hämtade ur en kolumn i Dagens Nyheter som slår fast att vi lurar oss själva i orsakerna till ungas psykiska ohälsa. Shachar skriver att "Den [psykiska ohälsan] bottnar inte i vare sig hårda krav eller ökande valfrihet och expanderande informationsflöde." I stället tycks det vara fördummelse som är nyckeln till de höga talen för psykisk ohälsa bland unga, och ett uruselt utbildningsväsende utmålas till syndabock.
Det fascinerande är att ingen av världens framstående välfärds-, barn- och ungdoms- eller psykiatriforskare ännu har lyckats förklara varför ohälsotalen bland ungdomar ökar. Hypoteserna är många, men Svaret är fortfarande oklart. De mest sannolika förklaringarna är multifaktoriella där en ökad arbetslöshet tycks vara en särskilt viktig faktor, som i kombination med en rad andra faktorer kan skapa psykisk ohälsa. Miljöfaktorer är dock de som oftast lyfts fram, som ökade krav på utbildning eller en ökad individualisering av samhället. Också de faktorer Shacher lyfter fram; ökat informationsflöde med krav på ständig kontaktbarhet, ändlösa valmöjligheter och hårda (om än historiskt sett förändrade) krav på prestation, finns med på det smörgåsbord som forskarna förhåller sig till. Men med närmast filmisk dramatik sveper Shachar ned alla dessa komponenter från bordet och placerar där i stället en enda förklaring: den svenska skolans låga nivå tillika elevernas ökande okunskap. Lösningen levereras med så stor självsäkerhet att han inte styrker något av sina påstående med något vi som läsare kan trovärdighetsbedöma. Men detta är enligt Shachar säkert: den psykiska ohälsan beror på det sjunkande skepp som är vår skola. Lösningen tycks ligga i vad som beskrivs vara sextiotalets utbildningsväsende. Då fick barnen:
"... lära sig blommorna och träden, till berikande av skogsvandringar och naturkänsla. De läste Bibeln och fick därmed en inträdesbiljett till dikt, måleri och världshistoria. De fick en glimt av grekers och romares värld, så att en enkel turistresa också fick andlig dimension."
Vad Shachar inte utvecklar är hur kunskap och intellekt förhåller sig till psykisk ohälsa i allmänhet. Han tangerar nämligen en mycket olycklig tolkning som jag hoppats vi förkastat så här en bra bit in på 2000-talet, nämligen den att psykisk sjukdom är något som drabbar den som saknar intelligens. När jag läst hans kolumn är det svårt att inte se associationer till kunskap som en vaccination mot psykisk ohälsa.
Dessutom luktar texten fränt av ett starkt "det var bättre förr-tänkande", kryddat med "livet ska minsann inte vara nån jävla dans på rosor". Missförstå mig inte; om det Shachar försöker säga är att skolans syften måste vara att utbilda för livet så är jag verkligen med honom. Men det är hans resonemang kring psykisk ohälsa som haltar betänkligt. Är det han egentligen vill lyfta fram vikten av att känna sig behövd i samhället, och att det är svårt när var fjärde ungdom är arbetslös, så är jag också med honom. Men då får jag nog be om en ny förpackning, för den han nu levererat sin lösning för ungdomen i håller helt enkelt inte.
/ Thérèse
Läs mer i tex. Psykisk ohälsa bland unga (Socialstyrelsen, 2013).
Läs även andra bloggares åsikter om psykisk ohälsa, psykiatri, barn, ungdomar, utbildning, skola