Det finns vissa saker som tycks heliga i Sverige: det ständiga lovprisandet av värmen till exempel. Säger man ett enda ont ord om tryckande sommarhetta kan man räkna med ett snabbt och syrligt svar. När det är regn och rusk i november, svinkallt i januari eller grått och trist i mars så är det ingen som höjer på ögonbrynet om man klagar på vädret - men när värmen för tionde dagen i rad spränger trettiogradersstrecket på såväl utomhus- som inomhustermometern betraktas man närmast som en landsförrädare om man yppar ett klagande ord.
Men vet ni? Det finns faktiskt människor (typ jag) som inte tycker om högsommarvärme. Som tycker att 22 grader är alldeles tillräckligt och bara mår dåligt av den tryckande hettan. Och vet ni vad som är riktigt häftigt? Att jag tycker illa om värmen kommer inte på något sätt att förändra väderläget. Mina regnönskningar kommer inte ta ifrån er sommaren. Faktum är att jag inte ens missunnar er den. Jag vet att ni är många som älskar värmen, som trivs i den och som mår bra i den. Det är bara det att jag inte gör det.
Därför är det med lycka som jag skriver de här raderna till ljudet av det smattrande regnet; det första ordentliga regnet på över en månad här i Lund. Det är fortfarande 21 grader utomhus och 25 inomhus, men så svalt har det inte varit vid den här tiden på dygnet (11.00) på många veckor.
Och jag njuter.
/ Thérèse
2 kommentarer:
Jag trivs inte heller med den tryckande hettan! Och dessutom vet jag många äldre som lider av värmen och som tycker det är skönt när det är runt 20 grader :-)
Och lite är det som att om man gnäller över värmen får man minsann inte gnälla över vintern sen 'det var ju det man ville ha'. Som att man inte kan önska sig något lite mer mitt emellan?
Själv längtar jag efter fina soliga höstdagar med hög klar luft som går att andas i. Hoppas dom blir många i år.
Skicka en kommentar