Sidor

måndag 5 augusti 2013

Skrivklåda på kvällskvisten

Manuset växer sakta fram, men det faktabaserade skrivandet flyter sällan lika lätt som det skönlitterära, och jag är trött efter en hel dags skrivande.

Plötsligt rasslar det till i huvudet. Skulle det funka? Kanske. Jag betraktar pusselbiten som plötsligt dykt upp i tanken ingående. Vrider och vänder på den för att få ett någorlunda hum om hur den är formad, och med vilka andra bitar den skulle kunna passa.

Gräver runt lite i minnesbanken och hittar en gammal, sliten bit som jag tyckt mycket om men aldrig kunnat använda. Men faktiskt, den borde kunna passa. Jag för dem närmare varandra, funderar på gemensamma nämnare och kopplingar. 

Så hittar jag en tredje bit. Den går inte alls att koppla samman med de första två, men den passar temamässigt väldigt bra med de första. Jag skakar runt i minnet, funderar ett var till och plockar med ett triumfartat leende fram kopplingsbiten samtidigt som jag häller upp tevattnet. Där var den! 

Fyra bitar. Det är lite för jämnt, jag gillar det inte riktigt. Medan jag plockar undan i köket växer en femte bit fram. Först tvekar jag - kanske är den för ömtålig? Kanske tål den inte min ingående granskning, men jag ger den ett försök. Och jodå, den verkar hålla. 

Snart sitter jag med ett vitt, blankt papper framför mig och pennan i handen. Pusselbitarna från mitt huvud nedtecknas hastigt på pappret och jag länkar samman dem med pilar åt ena och andra hållet. Vrider dem ett kvarts varv, funderar lite och byter plats på två. 

Bitarna har alla funnits där länge, de flesta i flera år, men de har inte kunnat stå för sig själva. Men en halvtimme efter att den första bilden gjorde sig påmind är bilden klar, och jag har en ny romanidé åt vilken jag vill ge mig hän. 

Tid är min verkliga bristvara.

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

4 kommentarer:

Olof sa...

Härligt sätt du har att beskriva processen! Alla har väl diverse pusselbitar av olika slag å innehåll, men de förblir solitärer å hakar inte i varandra - av ena eller andra orsaken. Hoppas du finner tiden, gör man det så brukar den trots allt räcka till, oavsett användning.

Thérèse sa...

Olof: Tack, kul att du gillar! Det är sällan processen är så konkret som den var den här gången. Jag har haft ett par pusselbitar som jag velat berätta om var för sig, men har inte funnit något riktig bra sätt att låta dem breda ut sig över ett helt manus. Den här idén skulle ge dem alla utrymme men (förhoppningsvis) utan att vattna ur dem.

Fokus nu ligger så klart på det manus jag faktiskt har avtal på att skriva, men det är lite kul att hålla kreativiteten vid liv med såna här små avstickare.

Emelie sa...

Lycka till <3

Hanna sa...

Spännande! Lycka till :) Och kul att se en helt ny blogg! Kramar