Feminismer - inte feminismen

Jag skulle inte, men kan inte låta bli att, kommentera Blondinbellas två inlägg om feminism. Eller snarare - hennes föreställning om vad feminism är. Har du inte läst inläggen finns de här och här (med varning för frustration).

Enligt Isabella är feminister:

"ett gäng kränkta vita medelklass-kvinnor sittandes med rödvin runt ett bord och hittar på frågor att strida för."

Hon menar också att:

- det är jämställt idag i Sverige

- feminismen inte enbart står för jämställdhet utan också ett förakt mot män

- feminismen visar vilsna tjejer en felaktig bild av Sverige där vi [kvinnor] måste stå upp till kamp, jämt

- feminismen inte har något mer att göra i Sverige

- hon inte har feminismen att tacka för någonting

Om det här verkligen är vad Isabella tror att feminismen är, så förstår jag också att hon inte kan kalla sig feminist. Men hennes okunskap och historielöshet gör mig ruskigt nedslagen.

Grejen är så här: 

Feminism är inte en strömlinjeformad rörelse där alla tycker likadant. Det är ett myller av livliga åsikter, ståndpunkter, perspektiv, tillvägagångssätt och prioriteringsordningar samlade ett gemensamt paraply. Under det här paraplyet ryms tiotals, hundratals eller kanske till och med tusentals olika feministiska strömningar. 

Det finns alltså inte en feminism att invända emot. Däremot finns det feministiska rörelser, individer eller organisationer man kan sympatisera mer eller mindre med. Men vad är då gemensamt för alla dessa feminismer? Tja. Den vanligaste definitionen av feminism är insikten och åsikten att kvinnor strukturellt är underordnade män, och att detta är en struktur som måste förändras 

Att kalla sig feminist innebär alltså inte att man samtidigt skriver under på allt som alla feminister gör, tycker, tänker och säger, utan att man vill arbeta mot samma mål: Ett samhälle där män och kvinnor värderas lika och har samma rättigheter och skyldigheter. 

Att kalla sig feminist innebär exempelvis att man inte tycker det är rimligt att män får bättre vård, bara för att de är män. Det innebär att man inte accepterar att män får högre lön för samma arbete som kvinnor gör - bara för att de är män. Men framförallt innebär det att man inte blundar för de skillnader som finns i samhället. Det innebär att man inte försöker bortförklara att bara en försvinnande andel av landets ledande företagsposter innehas av kvinnor, eller att metallarbetarnas löner ligger så mycket över kommunalarbetarnas. 

Som en bonus - men det är bara vad jag tycker - innebär att vara feminist också att man inte spottar alla kvinnor som gått före och krattat manegen åt oss som lever nu, utan att man inser att det är tack vare dem som kvinnor idag:

- kan rösta och engagera sig politiskt

- får köpa och äga vår bostad

- är myndiga även som ogifta

- får ärva våra föräldrar på samma villkor som våra bröder

- har tillgång till preventivmedel 

- och har goda möjligheter att göra abort utan att sätta vårt eget liv på spel

- får utbilda oss oavsett vilken socioekonomisk bakgrund vi har

- kan jobba och låta pappan vara hemma med barnen: den möjligheten kom först på 70-talet

Hur man kan vara emot det här är för mig en ständig gåta. Därför vore det oerhört intressant att höra Isabella ta ställning till den här bilden av feminism.

/ Thérèse

I media: Aftonbladet1, Aftonbladet2, Svt Debatt, 

Läs även andra bloggares åsikter om feminism, blondinbella, isabella,