Sidor

söndag 23 februari 2014

Tankar om tro

Dagens evangelietext* gjorde mig förbryllad. Jesus säger "Det var därför jag sade er att ingen kan komma till mig om han inte för det som gåva av Fadern." Lite tidigare i berättelsen har hans lärjungar sagt att det är outhärdligt att höra honom tala, och Jesus har konstaterar att det är några av dem som inte tror. Jag förstår det som att Jesus i den här meningen förklarar varför vissa av lärjungarna inte tror - det beror helt enkelt på att de inte fått trons gåva av Fadern.

För några veckor sedan var söndagens tema "Jesus skapar tro". Och det är nog ungefär så jag brukar tänka. Gud (eller Jesus i just de texterna) ger tron till oss som en gåva, men sedan är det upp till oss hur vi vill svara på det. 

För mig blir det djupt problematiskt att tänka att Gud bara ger trons gåva till vissa utvalda. Det osar predestination lång väg. Jag är allt annat än teologiskt kunnig, men som jag har förstått det så talade Luther om en enkel predestination (de som blir frälsta blir det för att Gud har utvalt dem). Svenska kyrkan är visserligen ett evangeliskt-lutherskt samfund, men omfattar ändå inte fullt ut predestinationsläran. Frågan är bara vilken del som omfattas, och vilken del som eventuellt förkastas. 

Den sista tankevurpan fick jag via twitter, för vad händer med missionsuppdraget om Jesus skapar tro och Fadern ger tron som gåva, men bara till vissa. Mission som jag tänker mig handlar om att hjälpa och uppmuntra människor att svara ja på Guds kall, men hur blir det då om bara vissa får kallet? Om Gud bara ger tron till vissa utvalda, och ingenting vi gör kan påverka Guds val, då kan ju de som inte får gåvan inte heller komma till tro. Hur ska vi då kunna gå ut och göra alla folk till lärjungar? Hur ska de kunna förvalta en gåva de aldrig har fått?

/ Thérèse
* Idag är det sexagesima och evangelietexten jag funderar kring är hämtad ur Johannesevangeliets 6 kapitel, verserna 60-69. 

1 kommentar:

kyrksyster sa...

Du berör en känslig punkt. Tack för ditt mod.
Kalvinisterna menar ju att Gud utväljer vilka som ska bli frälsta. Tecknet på att vara utvald är att det går en väl. Tanken fanns i judendomen på Jesu tid. Idag möter vi den i vissa frikyrkliga sammanhang.

Den evangelisk-lutherska kyrkan (i Sverige starkast i Svenska kyrkan)bekänner att Guds nåd gäller alla som vill ha nåd och kärlek från Gud. Ingen är dömd på förhand. Och ingen är fördömd för att livet drabbar en med lidande.