Jag tittade på Veckans brott igår, där de bland annat visade ett inslag från kvinnofängelset Hinseberg. Återigen påmindes jag om det absurda i att interner inom Kriminalvården har rätt till minst en timmes utomhusvistelse per dag, något som vore en drömsituation för många patienter inom den psykiatriska slutenvården. Även patienter som inte är så illa ute att de isoleras långa perioder (som den här mannen vid rättspsyk i Växjö) kan ju ändå hållas inomhus i månader. Jag har många gånger funderat kring, men aldrig förstått, varför patienter som (tvångs)vårdas i psykiatrin inte har rätt till frisk luft. Är det någon som vet?
Jag tänkte också på att kvinnorna på Hinseberg hade (i.a.f. som det framstod i programmet) relativt mycket sysselsättning. De kunde arbeta eller studera, hade ibland terapi och ansvarade för avdelningens matlagning. Även där menar jag att psykiatrin kan lära sig något av Kriminalvården. Utomhusvistelse och sysselsättning är två välkända hälsofaktorer, som många patienter berövas i den slutna psykiatriska vården. Är inte det ganska motsägelsefullt?
/ Thérèse
P.S. För tydlighetens skull: jag menar INTE att interner INTE ska få komma ut. Jag ifrågasätter bara att det inte finns någon motsvarande regel för patienter i psykiatrin. D.S.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar