Sidor

fredag 2 augusti 2013

Om tillit och belastningsregister

Att bli präst eller diakon i Svenska kyrkan är en lång och delvis lite komplicerad process. Dels krävs en teoretisk universitetsexamen som kan se lite olika ut beroende på vilken tjänst du söker dig till, och dels krävs en inomkyrklig utbildning. Dels ska du därmed antas till universitetets utbildning, precis som vilken annan student som helst, och dels ska du genomgå en prövning där du av kyrkan bedöms vara lämplig för att utbilda dig till präst eller diakon. Prövningen, eller antagningskonferensen, pågår ofta under en sommar och består av bland annat av praktik och samtal med teologer och en psykolog, blir du präst- eller diakonkandidat för det stift du sökt till.

Som kandidat är du då och då ute i församlingsverksamhet. Du träffar församlingsbor, både barn, ungdomar och vuxna, och du får pröva på delar av arbetsuppgifterna i din kommande tjänst. Lite som en praktik helt enkelt. Som lagen ser ut idag har stiften ingen möjlighet att begära utdrag ur belastningsregistret när man söker som kandidat, eftersom stiften då inte betraktas som arbetsgivare. Först när du vigts kan den församling som du anställs i begära ett utdrag ur registret.

I ett fåtal stift, däribland Strängnäs, har man löst det genom att kandidaterna själva begär ut ett utdrag ur belastningsregistret innan antagning. I de allra flesta stift görs dock inte den här kontrollen. Kanslichefen vid Växjö stift säger till Sveriges radio att
"Vi litar och tror på dem och det är väl det som är grunden, inte ett misstänkliggörande utan i stället att mötas genom dialog. Förhoppningsvis i samtalet, om det har hänt något, också kunna se och möta det så."
Det här är något jag diskuterat upprepade gånger med vänner som är prästkandidater. Jag har så svårt att se hur det här agerandet stämmer överens med Svenska kyrkans arbete mot sexuella övergrepp som sjösattes för några år sedan. Jag förstår inte varför ett utdrag ur belastningsregistret måste betraktas som ett misstänkliggörande och inte som en självklar omsorg om de barn och människor i beroendeställning som en präst eller diakon med alla garantier kommer möta i sin tjänst. Jag älskar den kyrka jag tillhör och jag är glad över de låga trösklarna och den tillit som finns till medmänniskan. Men ingen tjänar på att tilliten blir blind och blåögd.

Regeringen har nu föreslagit att kontrollerna ska utvidgas och att Svenska kyrkan själva ska kunna begära registerutdrag även för kandidater. Jag hoppas verkligen att det är en möjlighet som alla stift kommer att ta vara på. För allas bästa: kandidaternas så väl som barnens, församlingens och kyrkan som förtroendeorganisation.

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

2 kommentarer:

Becca sa...

Med tanke på att man fortfarande har anmälningsplikt om man ser att barn far illa, precis som alla andra som jobbar med barn, borde det ingå ett utdrag i alla kyrkans utbildningar egentligen. Inte så roligt att ha gått en utbildning på en massa år och sedan inte få jobb för att det plötsligt finns med ett registerutdrag... (även om man kanske skulle förstå det från början om man har ett register som innehåller mer än en fortkörning)

Thérèse Eriksson sa...

Becca: Mm, jag håller med dig. Och jag tänker att öppna kort är bättre än att försöka dölja och undanhålla. Sen förstår jag integritetsproblematiken, och menar absolut att kyrkan måste kunna vara en arbetsplats även för den som har ett kriminellt förflutet, men det måste göra med ansvar. Både för arbetstagaren och för den hen kommer att träffa i sin tjänst.